Man blir vad man äter!

Ja, igår var det då Luciarocken i Djurås! :) Sorgmantel, det äminenta band som jag fick stoltsera i, skulle spela först. Så vi var de ända som fick soundchecka. Jag hade inte på mig hela utstyrseln när jag kom, men dock håret. Det kändes lite lustigt med alla som inte kände mig som trodde attt jag hade sån stil på riktigt. Blöw-Björn kände inte ens igen mig först ;) En massa folk kom strömmande och jag kände mig ömsom snygg och ömsom som en fågelskrämma, jag är inte van att folk stirrar på mig sådär.

Tävlingen började och vi var peppade. Det hände en del missöden förstås och sådär, men för att vara första gången som hela bandet spelade tillsammans så tycker jag att det gick bra. Men framförallt var det väldigt roligt. :) Jag kände mig metal i de långa cyberlocksen, kjol, nättröja och korsett.

Sedan var det bara att vänta. Jag kollade på banden, lekte lite med Blöwarna och sedan blev jag väääldigt väääldigt trött. Men det var kul när Pähr slog sönder sin gitarr och när Jocke ramlade av trumpodiet. Det var roligt att titta på när Hjalle dansade streetdance och det var en massa andra saker som var roliga.

Tillsist var det prisutdelning. Truck Diesel vann, och det förtjänade dom verkligen. Jag tyckte nog att jag kunde fått pris för "Kvällens hetaste Gothchick-wannabe elviolinist i cyberlocks", men icke. Hur som helst så var det en fin kväll. Och som jag och Blöw-Björn konstaterade: Man blir var man äter. I mitt fall: Riskakor och lightläsk. Lite smått deprimerande, hehehhehe! :D

Idag var pappas sista mässa i kyrkan som kyrkoherde i Malungsförsamling, det var sorgligt och sentimentalt. Nästan som en minnestund! Men livet går vidare, mot nya järva mål!//E

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0