och det är väl inte mer än att man kan säga.. muskot åt allt!
Jag ska gifta mig med Jack, så snart han kommer och hämtar mig med sitt skepp. Med ett magiskt skepp kan man segla från Karibien till Runn utan problem. Så en vacker vårmorgon skjuter han salut med kanonerna och lägger till nere vid bryggan på strandvägen and of we go. :) Det blir nice.
Men just nu känner jag att han där på bilden är ett illustration av något som jag inte kan förklara. Något som har ögonen i händerna... Något. Jack kan rädda mig från detta något. Solen, vännerna, skratten, bubblorna också. Men ibland så är det liksom inte så att man vet vad man vill. Man är som en fjäder som flyter runt i något klibbigt. Man väljer inte själv men man klibbar fast.
Jag flummar för att det är sent och nu ska jag gå och lägga mig. God natt!! //E
