Elins Blogg

Igår kväll hade jag någon vag tanke om att jag skulle gå upp klockan 8, klä på mig, äta frukost och sen packa upp innan jag åker till jobbet en stund på eftermiddagen. Men icke, klockan är 9 och jag sitter som fastklistrad i sängen. Det är något som håller mig kvar. Det är inte riktigt trötthet, snarare någon form av opepphet. Men nu känner jag att det är okej. Packa upp kan jag göra sen. Senare. Det är ingen hysteri liksom. Kanske jag rentav packar upp lite saker nu ändå? Vem vet. Men det är ingen idé att hetsa upp sig över det.

Jag får vara seg, det är helt okej. Faktiskt. //E